Sommar!

Oj vad tiden går fort!
Sommaren är redan här och jag har snart semester *woho* Riktigt längtar efter sovmornar och segling!
Året har rasat på i en jäkla takt, insåg att jag bott totalt 7 veckor på hotell mellan januari och midsommar... inte undra på att man är trött på det! Har jobbat som en dåre hela våren men nu har jag bestämt mig för att bara jobba de 40 timmar jag ska i veckan.

Annars så är det mest vattenskidor, tävlingar och kompisar som gäller! Insåg att jag inte varit hemma en enda kväll på två veckor.. *pust* Midsommarhelgen var underbar, tack alla ni som var med! Repris på den tack! Har även hunnit hälsa på 2 av 3 troll vid Örlen.... hade två mysiga nätter med bad och lugn! Blir fler besök där i sommar ;-) Denna helgen har gått åt till att tävla och vara funktionär för West Coast Open i Bollebygd... grymt skön helg med schysst väder, roligt folk och en jäkla massa åkning! Gvsk satte en hel del nya pers-rekord och det var en jäkla tur att jag inte satt i båten när Per gick igenom 12 ;-) Tävlingen flöt på kanon och alla verkade nöjda med upplägget!

Badade badtunna hos Johan mellan lördag och söndag så jag blev knottebiten över hela kroppen.... ser spetälsk ut! Kliar som attan gör det med :/ Har smörjt in mig i Hydrokortison-kräm så jag hoppas det lägger sig lite i alla fall :S Men det var mysigt med lite badtunna, bad i sjön och ett par kalla öl!

På onsdag är det dags för nästa tävling som går i Ambjörnarp... får hoppas det går lite bättre än i helgen :/ Borde väl egentligen träna idag men jag är förkyld efter att ha legat i drag utan täcke....snörig som få!

Dagens ord: GLASSEBÅT!

Slänger upp lite bilder.... håll till godo! Hade ingen egen kamera med mig så det är snattade bilder från fejjan, tack Chris & Josee för lånet! ;)

Försöker...

....radera året som gått....
Hur kunde jag vara så dum så jag trodde det skulle gå?

T j A b O . . .

Ibland...

...undrar jag varför livet ska vara så svårt för? Varför dör människor? Bra människor som egentligen borde få leva och vara de underbara människor de är?

Så var det med min storebror.
Jag saknar honom varje dag, tänker på honom och längtar efter honom.
Ingen kan någonsin förstå som inte varit i samma sits.

Han hade det vitaste, största och charmigaste leende jag någonsin sett. Hans skratt skar igenom allt oväsen du kan tänka dig.
Han hade glimten i ögat, var påhittig som få och en jäkel på vattenskidor, skidor och skateboard. Han hade inga spärrar, skulle prova allt och var på så sätt den personen som gav mig skinn på näsan och modet att våga prova saker.

Gradvis kröp han in i sig själv.... något som var medfött sas det. Många gånger längtade jag efter min vanliga storebror, den han var egentligen. Lika många gånger blev jag besviken för han kom inte...
Från att ha varit en beskyddande storebror till att inte bry sig alls ju längre åren gick....

En del säger att det var egoistiskt gjort av honom. En del säger att de förstår.
De som säger att han var egoistisk som tog sitt liv den där stormiga natten 1a februari 2008 kände inte honom, vet inte hur han led. Jag förstod honom då och jag förstår honom fortfarande. Han behövde inte leva för min skull eller för någon annan. Man lever för sin egen skull.... vem är jag att säga att någon annan ska leva bara för att jag vill det om den inte vill det själv?

Visst är jag ensam kvar, visst är jag ledsen ofta och visst sörjer jag att han inte kommer att lära känna mina framtida barn, ringa och vara stolt över att det gått bra på vattenskidorna eller att jag fått nytt jobb. Jag skulle offra min högra arm för att få visa honom min nya bil till exempel. Som lillasyster var hans godkännande, hans uppmuntran och hans gillande viktigt.
Det är det fortfarande..... skillnaden är nu att jag får intala mig själv att han skulle gilla min nya pojkvän, tycka att min bil är fräck eller att jag är söt när jag gjort mig iordning för att gå ut.
Ibland lyckas jag inte med det, ibland behöver jag någon annans gillande dubbelt upp istället.

Det är nog därför jag är en så dålig flickvän, kompis, arbetskamrat eller medmänniska. Jag behöver en bekräftelse som jag aldrig kommer att kunna få. Han lever inte längre.

Mamma och pappa sörjer sin son, jag min storebror. Hur ska vi någonsin kunna förstå varandra? Mamma hade sin man att prata när han gick bort, pappa sin fru. Jag hade mina vänner som inte alltid orkade lyssna. Jag ville inte lämpa över mina problem på dem.... några har kommit mig närmare, ni vet vilka ni är, andra har visat att de tyckt det varit för jobbigt att finnas vid min sida.

Det jobbiga är att hela tiden behöva vara glad för att det är obekvämt för andra när jag är ledsen. Många gånger behöver jag bara en famn att krypa upp i, någon som stryker mig över håret och säger att allt kommer bli bra. Många gånger är den famnen lite för långt bort....

Jag tycker det är jobbigt att träffa pappas frus alla barn samlade.... jag blir påmind om att förr i tiden så var han också med, vi var sex stycken istället för fem..... de andra har sina syskon kvar, kan glädjas åt syskonbarn som dimper ner och bröllop. Jag är ensam hur mycket de än säger att jag är en del av familjen.... Pappa säger att det är många som inte har några syskon... men det är skillnad i att aldrig ha haft och att ha haft till 27års ålder och sen inte längre ha..

Många situationer i livet påminner om den natten, dagarna och veckorna efter. Många gånger får jag samma känsla som då och känslan är svår att hindra.

Jag svarar ALLTID när någon ringer på natten och jag vaknar, tänk om jag gör om samma misstag som den natten? Jag blir hysteriskt orolig om någon inte svarar när jag ringer och jag vet att personen i fråga är ute på natten. I början hade jag svårt när pappa ringde mig för det var han som lämnade beskedet när jag stod på jobbet.

Mamma bodde som sig bör vintertid i Thailand vid tillfället. Jag fick sätta mig på skype, ringa mamma och berätta. Hon svarade lika glatt som vanligt och sen frågade hon hur det var hemma...... hur talar man om för sin mamma att hennes son har hängt sig och att allt jag vill är att hon ska komma hem och krama om mig? Jag kan aldrig sätta mig in i hur det måste känts för henne att sitta maktlös på andra sidan jordklotet. Tack god gud för SOS i Köpenhamn som ordnade biljetter hem tre dagar senare.

Jag var i sådan chock så morgonen därpå klädde jag på mig och gick till jobbet. Hela avdelningen skulle jobba över på en lördag och rensa ut lite gamla arkiv. Jag var nog inte till någon större hjälp. Jag flyttade mest runt saker (kanske inte så stor skillnad från min vanliga städning men ändå!) Jag gick som i en bubbla mest hela tiden. Vi rensade ur hans lägenhet och slängde hans kläder. Jag sparade på hans favorittröja som jag har på mig när jag saknar honom, tyvärr luktar den inte han längre :(

Två dagar efter begravningen åkte mamma tillbaka till thailand. Jag gjorde allt som stod i min makt (och vad jag orkade) för att få bli sjukskriven och kunna åka ner, Kunna få pusta ut och kunna få komma bort. Det gick inte. Istället var jag tvungen att jobba... jag hade då världens mest förstående chef. Jag fick komma och gå som jag ville, det var nog räddningen....


Dags att klistra på leendet och gå på söndagsmiddag hos mor.

// L

ps. Förlåt för att jag är så jävla kass ibland.

Vissa dagar...

önskar jag att jag hade storebror här.

Det känns konstigt att inte kunna ringa till honom, att inte kunna skojbråka eller känna mig som lillasyster.
Ibland vaknar man med ett stort tomrum i magen.... man vet direkt att något saknas.

Jag försöker hålla god min..... jag försöker umgås med vänner, gå ut, jobba, träna och leva ett normalt liv. När allt rullar på som det ska går det för det mesta väldigt bra. Jag skrattar, kan glädjas åt att våren är på väg, längta till vattenskidsäsongen och faktiskt tycka att saker och ting är roligt. Men när något går emot mig, när någon gör mig ledsen eller jag är trött så rasar det... Då orkar jag inte hålla emot.

Jag håller hårt i de människor som betyder/ har betytt något för mig för jag är livrädd att förlora dem. Det är svårt att förklara för någon som aldrig varit med om samma sak..... jag vet inte hur jag ska klä känslorna i ord utan att det blir fel. Utan att jag sårar någon...

Många kompisar säger att jag är stark.... alltid glad.... alltid finns där om det är något.... ibland undrar jag vad det är för bild de ser.... och vart många av dem är när jag verkligen behöver dem. Det var ett fåtal som fanns kvar när Robert dog. De allra flesta blev jag besvikna på...tyvärr. Vänner jag trodde skulle stå vid min sida hörde knappt av sig..... ett sms på sin höjd....
Det var många som hörde av sig......... precis efter det hänt. Vad folk inte förstår är att det är då chocken gör det omöjligt att rent logiskt förstå vad det är som hänt.... det är först ett par månader senare som man verkligen förstår och det är då om någonsin man behöver vänner..... men då verkade alla ha glömt att det hänt... Men hur ska jag någonsin kunna glömma ?

Jag ber inte att folk ska sluta leva, att de jämt ska dalta med mig eller att de ska särbehandla mig..... jag önskar bara att folk ibland ska försöka ha lite förståelse..... jag är inte alltid den glad lilla Lindan som alltid finns där...... många kvällar är jag en ledsen liten Linda som försöker leva....

Folk säger att de förstår..... SÅ FAN HELLER att de gör..... det finns ingen som kan förstå om de inte varit med om det själva...inte ens mina föräldrar förstår... vi delar inte samma sorg.... jag har förlorat min storebror, de sin son. Mina plastsyskons sorg är inte heller samma sorg.... för det var MIN storebror. Min Robert. Min idol. Min bråkstake.




Idag är en sån där dag när jag är ledsen, besviken och en liten liten Linda....

Ett år, tolv månader, trehundrasextiofem dagar....

Snart snart snart..... fy.
Det har väldigt snart gått ett år sedan min älskade bror stor lämnade mig.... familjen har klarat sig bra.... det har varit stunder dp jag valt att inte svara i telefon när folk ringt, valt att inte följa med ut, valt att sätta mig själv främst.
Min stora räddning det första året har varit vattenskidorna. Att varje dag efter jobbet åka till klubben och umgås med vänner, skratta och träna har gjort att jag klarat mig relativt bra. Ibland känns det som att jag klarat mig FÖR bra.... får dåligt samvete över att jag inte är ledsnare eller sörjer honom mer än vad jag gjort. :/ Samtidigt vet jag att han velat att jag mår bra och är glad.... lite allmänt kluvet det där.

Första julen utan bror var tuff.... nästan hela familjen var i Idre för att försöka skingra tankarna. Det var dock tufft när mina plastsyskon hade nästan alla syskonen samlade. Då kändes det ensamt. De är klart mina syskon.... men ändå inte. Har inte vuxit upp med dem och delar inte gener... Samtidigt satt mamma i Thailand och var jätteledsen för att jag inte var där.... tänk om man kunnat klona sig? Men vem har sagt att julen ska vara lätt?
Nyår var inte mkt bättre den... funderade på vad jag hade att fira? Varför skulle jag fira när inte Robert fick ett nytt år?

De säger dock att första året är värst.... så 2009 kan ju bara bli bättre!

En låt jag lyssnat mkt på under året.....

// Lillasyster Yster







REASON TO CRY (Takida)

All this time
All this time with you
Really loved me
Despite my faults and you knew

And you're not coming back
I got a reason to cry

The bottle's empty
The bottle's empty and cold
Just like I've been
Since I heard that you died alone
Finally home now
And I try to accept that you're gone
Wish I could have
Been there for you all along

With your back against the ground

All I want
All I need
Is to make you breathe
All that I want
All that I need
Is to make you breathe

Yeah you failed somehow
But I know that you tried

And you're not coming back
I got a reason to cry

All this time
All this time with you
Really loved me
Despite my faults, you knew

With your back against the ground

All I want
All I need
Is to make you breathe
All that I want
All that I need
Is to make you breathe, yeah

It's all that I want
It's all that I need
Please begin to breathe
All I want
All I need
Yeah yeah ...

Sommar 2008

Gvsk strikes again!

Ännu en trevlig AW med eliten är avklarad! Dock hade det varit roligare att ha haft bilder från den förra då Johan blev utslängd från bryggeriet, DJ:n på samma ställe spelade "Bra vibrationer" och klubben hade KM dagen därpå!
Håll till godo!



Johan fick en gaydrink av Johan nr.2 :)

Dan & Johan

Det blev lite spontanbowling också!

Stefan har det rätta "schwunget" :)

Det tar på krafterna att bowla!

Johan nr.2 och Dan med en av räporna (Pers uttryck) som vi råkade få med oss från Bryggeriet!

Johan och Per följer Stefans spel noooooga!


Dan har den rätta svingen!

Gvsk - Göteborgs särvattenskidklubb

Jag skickar roliga sms från Johans telefon! ;)

Stefan börjar bli lite suddig bland all öl

Johan nr. 2 is out of order

Nytt kapitel

Så.

Min sista dag på Banverket är jobbad och jag har börjat på ny kula. Trivs bra på mitt nya jobb. Mycket bra. Dock har livets rutiner omkullkastats. Hela livet förändras i och med att man byter arbetsplats, något jag aldrig tidigare upplevt. Alla kompisar man hade på jobbet byts ut mot nya ansikten, nya namn man ska lära sig. Grupptillhörigheten försvinner och man försöker trevande finna sig en ny plats... vem är Lilla Linda egentligen? Vart hör hon hemma?
Mina nya arbetskamrater är väldigt snälla, roliga och har verkligen fått mig att känna mig välkommen. Ändå har jag ingen plats i sammanhanget än. Jag smyger in på föredrag, hälsar lite blygt på välkända ansikten, är tyst på möten för jag är inte tillräckligt insatt och känner mig inte helt trygg i min nya roll. Kan namnen på några få, hittar till mitt rum, mässen och de flesta möteslokaler. Har redan hunnit testa på gymet, löpslingan och är anmäld till en gruppaktivitet imorgon. Ändå är jag inte riktigt "Lilla Linda" på jobbet. Jag längtar till den dagen då jag stannar och småpratar med folk på mässen, glider in på ett möte leendes och uttrycker min åsikt i viktiga frågor, när jag gör skillnad och framförallt när jag börjar nynna på "du ger mig bra vibrationer" samtidigt som jag gör en piruett i korridoren utan att skämmas!

Jag är fullt medveten om att det här kommer ta sin tid. Dock känns osäkerheten som ett inte välkommet inslag i livet just nu när saker redan är på glid ändå. Jag känner att höstmörkret börjar ge sig till känna och saknaden av storebror och andra människor kommer smygande när man minst anar det. Vissa människor har försvunnit ur mitt liv och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Jag vill så gärna ha dem i mitt liv men jag vet att det inte går..... jag mår inte bra av det. Jag orkar inte ge av mig själv till dem som inte ger mig 100 procent tillbaka.... de är inte värda den glada lilla Lindan.

Satt idag och gick igenom Lotus Notes adressbok på jobbet.... hittade ett par välbekanta namn... vissa av dem gjorde mig ledsna och andra glada... Märkligt att jobba på FM men ändå en tjänst och lön jag är mer än nöjd med. Missar för övrigt en förevisning imorgon jag gärna hade gått på. En MYCKET intressant verksamhet.

Det här kommer bli bra...

"so what, I'm a rockstar, I've got my rock moves..."

Saknar

"....vi tar oss fram så gott vi kan mellan dröm och verklighet, vi blir vad vi väljer vi blir vår ensamhet......... jag längtar inte längre efter att ha dig här men jag saknar dig.... som min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så saknar jag dig....jag önskar att jag aldrig hade träffat dig där sådana som vi vet nog inte vad kärlek är, men jag saknar dig.....

Ulf Lundell

5 snabba!

5 saker jag ska göra idag:
1. Jobbe?
2. Träffa Camilla på stan
3. Fixa med vattenskidbilderna camilla fotade för ett tag sen.
4. Röja hemma.
5. Borsta tänderna

Rolig dag va? I vanliga fall skulle det stått: jobba, vara på klubben, sova.

Vad gjorde du för 10 år sedan:
För 10 år sedan var jag 17,5 år! Inte så mkt har förändrats... den sommaren bodde jag på vattenskidklubben också... dock en annan klubb. Skulle börja 3an på Göteborgs Högre Samskola och var till och från tillsammans med Alex.

Ställen du bott på:
Lödöse, Åre, Paris, Barcelona, Partille, Visby & Göteborg

5 saker du skulle göra om du var billionär:
1. Betala av alla studieskulder
2. Köpa ett hus brevid mamma i thailand.
3. Köpa ett privatjet så jag kan åka till mamma när jag vill
4. Ge pengar till familjen
5. säga upp mig!

och självklart skänka pengar till barnen i afrika... bla bla bla.... osv osv!

Sjuk...

Jag har känt mig hängig den sista tiden.... lite ont i halsen och väldigt lite ork i kroppen. Idag bestämde jag mig för att åka hem från jobbet och bädda ner mig. Gjorde ordning lite te, la mig på soffan och tittade ut på regnet. Funderade över hur fort sommaren gått...

Det känns sorgligt att den snart är över. Samtidigt är jag tacksam över hur underbar den varit. Jag har hittat tillbaka till något som, jag först nu insett, var en stor del av mig. Vattenskidorna har tagit upp större delen av min fritid denna sommar. Jag har dessutom köpt ny skida... en röd pärla! Har inte riktigt kört in den än men det kommer.... det kommer! Fick även köpt en ny flytväst, insåg att den neonrosa eran inte lär komma tillbaka på läääääänge!

Lite dålig bild på skidan men ett hum om hur den ser ut i alla fall!




Hade även Sara och Emma nere en sväng! En riktigt mysig onsdagskväll på Götas där sällskapet utökades under kvällen!

Mitt liv är fullt av alla er underbara vänner.... kom ihåg att ni betyder mängder för mig och är de som får mig att le när det känns tungt. Tack för att ni finns...

Sorgen...

Satt och tittade runt bland lite olika bloggar... hittade de här tipsen från en mor som mist sin son... stämmer så bra.

Små råd till dig som möter och vill stödja någon i sorg:
• Håll tyst - säg inte att du förstår, för var och en som mist någon nära bär sin egen sorg som ingen annan kan förstå fullt ut. Och säg framförallt inte att den sörjande ska försöka glömma, det vore ju hemskt att göra. Det behövs inga ord för att känna tröst - låna bara ut dina öron och lyssna!
• Häll i - den som sörjer glömmer så lätt bort att äta och dricka och blir ännu svagare av det. Så bjud gärna på en liten bit mat och något att dricka.
• Håll om - om du visste så viktigt det är för en förtvivlad människa att känna mänsklig värme!
• Håll ut - jag vet att den som sörjer är jobbig för omgivningen! Men försök att hålla ut. Jag lovar att du på sikt kommer att få belöning för ditt tålamod!


Många verkar tro att sorgen försvinner, att den går över och man är glad igen. Jag har börjat le igen, ett äkta leende och mitt skratt kommer numer från magen. Det har varit en lång väg dit och många gånger slängs man tillbaka. Jag tänker på Robert flera gånger om dagen och jag är inte långt från tårar. Jag har fått en distans till hans död men bara för det betyder det inte att jag inte varje dag saknar honom och önskar att han vore här.

Det är svårt för andra människor att förstå vad man går igenom, jag begär inte det... det enda jag begär är att människor ska inse att bara för att jag ler så gråter jag inte inombords...

/ L

Märkligt...

Idag när jag klev av vagnen utanför jobbet såg jag en märklig sak. En tjej gick framför mig, mest troligt väldigt vänstervrider av hennes outfit att dömma. Hon drog på en "dramat", ni vet en sån där som farmor brukade dra mat i hem från affären?(min brorsa surrade även den i cykeln och stoppade ner mig men det är en helt annan historia). Nåväl. På denna dramat satt det ett klistermärke med texten:

"Polis är inget yrke, det är en psykisk sjukdom"

Varför har hon den där funderar jag på medan jag traskar till jobbet.
Det enda svaret jag kom på måste vara för att hon inte får kasta gatsten i fred...

Låt mig få gråta...

Låt mig få gråta...tårarna gör så ont

Säg aldrig att tiden läker alla sår...ärren består

Be mig inte att vara stark...för jag är inte det

Hjälp mig att hitta min mening...för jag finner den inte idag

Be mig inte att glömma...det vore som mitt eget självmord

Säg inte att du förstår...för det gör du inte

Ord är överflödiga...Ge mig bara en kram!

text: Ann Nilsson

(jag saknar dig rob...)

Utmaning!

Skriv ditt namn utan några A:n: Lind

Är du singel? Very much indeed! Singelsommar! weeiii!

Vad är / var ditt favoritämne i skolan? Matte... "money & banking" i Paris. Alla kurser med Adri de Ridder på HGO!

Vad borde du göra just nu? Räkna moms!


Är du kär i någon just nu? Inte det minsta!


Kan du blåsa bubblor? jajemen!

Kan du nå dina fötter med raka ben? Nästan!


Kan du vifta med öronen? jupp!

Kan du skruva tungan? ja och vika den på ett märkligt sätt!


Har du någosin velat bli läkare? Nej faktiskt inte.


Tror du på Gud? inte på Gud men på att det finns något...

Har du någonsin velat bli brandman? nopp


Vad drack du senast? kaffe!

Vad tittade du på senast? sex and the city igår kväll!


Vem pratade du med senast på telefon med? Snygg-Thomas! ;)

Vem ringde dig senast ? Thomas

Vem sms:ade dig senast? Caroline

Har du några tatueringar? Nej, men det kommer.


Har du rakt eller lockigt hår? Underhåret är lockigt och överhåret rakt!

Är du glad? Ja, trots allt som varit denna vår så är jag faktiskt det!


Är du piercad någonstans? Öronen. Pappa tvingade mig att ta ut ringer i ögonbrynet! *ler* Kanse var lika bra!


Vad har du för planer ikväll? Hem till Camilla och bokföra och sedan en öl med Amanda på The Red Lion.

Hatar du folk som ljuger? Avskyr folk som ljuger. Det de inte förstår är att det alltid kommer fram i slutändan ändå. Senast i helgen fick jag nys om att ngn jag trodde var ärlig ljugit om en sak. Orkar inte ödsla energi på det!

Föredrar du "mjuka" eller tuffa killar? En blandning. En mjuk kille som ändå kan ta för sig!

Föredrar du blonda killar eller brunhåriga? Både och!


Vad vill du bli när du blir stor? Stor?

Har du någonsin kysst två personer på samma kväll? ja! :D Men båda hette Markus så jag räknar dem som en!

Har du någonsin varit helt förkrossad? Ja,ett par ggr. Senast när min storebror gick bort.


Har du någonsin velat ha någon fast du vetat att du aldrig kan få den personen? Man vill alltid ha det man inte kan få!

Hur är det mellan dig och dina föräldrar? Den har stärkts sedan Robert gick bort. Är pappas flicka och alldeles för lik min mamma! Vi har bra relationer idag men det var lite knaggligt vid skilsmässan för 13 år sedan!

Tycker du om ditt liv? Ja det gör jag! Har börjat komma på fötter igen och i ordning här i Göteborg!

Vad är din favoriträtt? Finns så mkt gott!

Vad är din favoritkärleksfilm? Ingen aning

Vad tycker du mest om i ditt utseende? Kroppen, leendet, ögonen..hmm... det mesta faktiskt!

Förlåter du eller glömmer du? Förlåter lätt och glömmer fort! varför hänga kvar vid gammal skit?

Har du mest kill- eller tjejkompisar? 50/50

Hur länge har du haft bloggen? ehhh... sedan 06 kanske?

Har du någonsin masserat någon? Ja, men föredrar självsikt nog att bli masserad istället för att massera.....


Vad är du rädd för? Att förlora de som står mig nära. Att inte kunna försörja mig och leva det liv jag vill.

Har någon försvunnit ur ditt liv? Många men ingen som jag sörjer nämnvärt. De jag vill ha i mitt liv är det. Dock saknar jag StOrEbRoR varje dag... :'(

Har du någonsin haft någon på hjärnan som du inte kan släppa? Jupp!

Önskar du att du var kändis? Nej fy fan. Tänk att aldrig kunna gå ut eller peta näsan utan att ngn tar kort på dig?


Önskar du att du var kille? I lumpen gjorde jag det. Jäklar vad tid det tar att kissa som tjej!


Lyssnar du på låtar som får dig att tänka på gammal kärlek? Ja! det är mysigt att minnas tillbaka ibland!


Jag utmanar: Lajna, Tinapina & Calle hatt!

Funderingar

Igår pratade jag en stund med min pappas fru... vi disskuterade Robert och att han har det bättre nu. vi pratade även om de små tecknen som jag hittar i vardagen som visar att han finns kvar hos mig. Det händer många märkliga saker omkring mig som jag försöker bevisa är sådant som jag gjort själv eller som hänt av sig själv.... Den konstigaste saken inträffade dock första natten efter hans död.

Han skrev ett sms till mig som jag aldrig svarade på.... jag ångrar mig bittert än idag. Även om jag skrev på min stora krans framför hans kista ett svar så känns det ändå inte som att jag fått sagt det till honom. På kvällen efter det hänt satt jag och grät hysteriskt i trappan hemma hos pappa... jag snyftade och hulkade och det enda jag kunde får ur mig var att jag aldrig svarade på hans sms. I flera timmar pågick det och när jag väl gick och la mig somnade jag direkt av total utmattning. På natten vaknade jag av att någon kramade min hand... jag drog till mig handen och tände lampan - ingen där. Jag kan fortfarande känna känslan och jag vill tro på att det var Robert som var där och berättade för mig att det inet gjorde ngt att jag inte svarade på hans sms, han vet att jag älskar honom ändå.

Det är mycket som snurrar i huvudet just nu. Många känslor om att inte duga till, att hela tiden bli lämnad, att inte vara tillräcklig. Jag vet att det inte är så. jag VET det. Ändå känns det så. Det är så många saker som går mig emot just nu... hade det bara varit en sak så hade det inte spelat ngn roll. Det är inga stora saker, saker som egentligen inte spelar ngn roll i det stora hela... Jobb, människor och händelser jag kan vara utan, men alla tillsammans gör att jag börjar tvivla på mig själv. Obehaglig känsla.

Men igår gjorde jag det som Lilla Linda mår bäst av. Var ute och sprang, tog en långdusch och pysslade om mig, tog på myskläder, bäddade ner mig i soffan med täcket, pratade med betydelsefulla vänner och underbart folk från från.... och somnade! En "liten Linda-dag" helt enkelt....

Jag ska börja rensa bland folk jag umgås med, bara ha kontakt med dem som ger mig energi och skita i resten! Fick ett underbart tips från min låtsassvägerska Marit; "Gör bara sådant som du själv vill och som får dig att må bra, skit i vad alla andra tycker." Det är precis det jag lever efter..... i en sån här absurd situation så får man göra PRECIS som man vill....

Jag saknar och älskar dig storebror...
Kram syrran

Så här...

..känns det ibland. Framförallt när jag saknar Robert som mest och kramar hans favorittröja.... Lukten av honom är borta.... och det är först nu man inser att han aldrig kommer tillbaka. Jag har hela tiden VETAT att han inte finns kvar.... men ett halvår senare så FÖRSTÅR jag det.

Jag försöker verkligen att vara glad. Se de ljusa sakerna med livet. Tänka att jag har det nog rätt bra ändå. Jag väljer mina vänner med omsorg, pratar med dem, är glad över dem, anförtror mig åt vissa mer än andra och jag försöker vara en god vän tillbaka. Jag vet att jag har en underbar familj som alltid finns där, jag har en fin lägenhet som bara är min. Ändå är det svårt att glädja sig för det känns som att verkligen ALLT går emot mig...

Till er vänner som ser mig gråta, som tycker att jag är sur och vrång ibland, som kanske inte riktigt förstår varför jag bara försvinner hem från krogen då och då, som blir sura när jag inte svarar i telefon på ett par dagar..... förlåt... men just då orkar jag bara inte...

Onödigt vetande om LiLlA LiNdA!

JAG HAR ......
(x) snott den här listan från nån
(x) rökt en cigarett (typ ett helt paket på en gång i ett försök att bli rökare!)
( ) rökt en cigarr
(x) varit full
( ) hånglat med någon av samma kön
(x) varit kär
(x) blivit dumpad
(x) dumpat någon
( ) fått sparken
(x) rymt hemifrån
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
(x) hånglat med en främling
(x) gått på en blinddejt
(x) ljugit för en kompis
(x) varit kär i en lärare
(x) skolkat
(x) legat med en medarbetare
( ) sett någon dö
(x) varit kär i en av mina internetkompisar
( ) varit i Kanada
( ) varit i Mexiko
(x) flygit
( ) spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
(x) ätit sushi...
(x) åkt snowboard
( ) crowdsurfat under en konsert
(x) varit i ett våldsamt förhållande
(x) tagit smärtstillande
(x) älskar eller saknar någon just nu. (Bror stor :(
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel
(x) haft ett te-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) lekt utklädd
(x) hoppat i en lövhög
(x) åkt släde
(x) fuskat när jag spelat spel
(x) varit ensam
(x) somnat i skolan/på jobbet (dreggelpölen på blocket var inte uppskattad av läraren!)
(x) använt ett falskt id
(x) tittat på en solnedgång
( ) varit med i en jordbävning
(x) rört en orm
(x) sovit under stjärnorna.
(x) blivit kittlad
(x) blivit rånad
(x) blivit missförstådd
( ) tagit hand om ett råddjur/get
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
(x) blivit avstängd från skolan (var mer från Kåren! Spännande då jag satt i styrelsen! Låååååång historia!)
( ) varit i en bilolycka
(x) haft kramp
(x) känt mig som en utstött
(x) ätit ett helt glasspaket på en natt
(x) dansat i månljus
(x) hatat mitt utseende.
(x) varit vittne till ett brott.
(x) ifrågasatt mitt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
(x) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna.
(x) varit vilse
(x) varit på andra sidan landet...
(x) simmat i havet
(x) känt som om jag håller på att dö
(x) gråtit mig själv till sömns
(x) lekt polis och rånare
(x) sjungit kareoke (med big mama thai!!!)
(x) betalat för mat med bara mynt
(x) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) busringt
(x) fångat en snöflinga på tungan
(x) dansat i regn
( ) skrivit ett brev till tomten
(x) tittat på solnedgången tillsammans med någon du bryr dig om. (not so long ago)
(x) blåst bubblor
(x) gjort upp eld på en strand
(x) förstört en fest
(x) åkt rullskridskor
(x) fått en önskan uppfylld
( ) haft sex med en apa
(x) burit pärlor
( ) hoppat från en bro.
( ) ätit hund/katt-mat
( ) sagt till en främling att du älskar honom/henne
(x) kysst en spegel
(x) sjungit i duschen
(x) burit en svart klänning
(x) drömt att jag gift mig med någon
(x) limmat fast min hand i något
(x) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk ...
( ) varit en cheerleader
(x) suttit på ett tak
(x) skrikit så att jag inte fått luft
(x) byggt en kärrab (mer lådbil!! "Racing truck" hette den och jag & camilla var tuffaste kidzen i Lödöse!)
(x) pratat i telefon i mer än sex timmar (weeeii! du vet vem du är! ;)
(x) stannat uppe hela natten
(x ) inte duschat på en vecka (fast då badade jag istället)
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
( ) haft en träkoja
(x) är rädd för att titta på skräckfilm ensam (är alltid rädd när jag tittar på skräckfilm!)
(x) tror på spöken
( ) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
( ) spelat kyckling
(x) blivit puttad i en pool med kläderna på (islängd på klubben X antal ggr med kläderna på!)
(x) blivit tillsagd av en främling att du är het
( ) brutit ett ben.
(x) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att jag grät
(x) gråtit så mycket att jag skrattade
(x) fuskat på ett prov
(x) haft en Britney Spears-skiva
(x) glömt någons namn
(x) sovit naken
( ) svimmat
(x) gråtit på tunnelbanan
( ) snattat
(x) pratat med en främling i mer än fem minuter
(x) gett en uteliggare mer än 50 kronor
(x) spottat på någon jag ogillat
( ) hoppat bungyjump eller något annat riktigt äventyrligt
(x) varit otrogen (räknas det om man är 16??)
(x) varit svartsjuk
(x) Haft sex utomhus
( ) haft sex i en taxi
(x) badat i badkaret med kläderna på (efter klubb kaka! Emilie, vad tokigt det kan bli!)

TOTALT onödigt vetande om mig!! men men... håll till godo!

/ LLK*

* Liten Linda Klasson

Bemärkelsedag!

Idag fyller lilla mamma år! Middag och tårta skall intagas och jag har köpt en väldigt passande present! Dessutom skiner solen! Kan det bli mkt bättre?

Som en vanlig manöver tog jag upp mobilen för att ringa och påminna min bror om att gratta mamma... hans minne när det kom till födelsedagar var inte det bästa... I sama ögonblick som jag börjar leta upp "bror mob" i telefonen inser jag att jag inte längre har någon att ringa och påminna...

Livet rullar vidare. Alla säger det. Men någonstans har allt stannat upp.
Det är så många små saker som gör att man hela tiden påminns om att han inte finns här längre....

Någonstans i all sorg har jag dock börjat le igen.... kom på mig själv för två veckor sedan att stå och le på spårvagnen. Helt utan anledning. Först kom det dåliga samvetet fram... vad hade jag för rätt att stå där och le när hans liv var så tungt att han inte längre orkade? Sen insåg jag att det är PRECIS så han vill se sin lillasyster. Den glada Lilla Lindan. På vägen har jag insett värdet av de små sakerna och jag hoppas i slutändan att det gör mig till en lyckligare människa. Folk gnäller över småsaker och inser inte hur bra de har det. Jag har lärt mig att vara glad och trevlig mot folk på jobbet trots den sits jag suttit i... en stor fördel när tyngre saker landar i mitt liv.

Jag har även börjat åka vattenskidor igen. "vår" sport. Jag minns när han retade mig och sa att jag aldrig skulle kunna åka, men även den stolta blicken när jag gick igenom banan och klarade hoppstarten första gången. Hur han hade varit med och beställt min alldeles egna skida! Våra jeepdunkar till båten har alltid varit markerade "Robert och Linda Klasson". Något jag irriterat mig över sedan jag var liten och jag har bestämt krävt en som det bara stod mitt namn på. Nu är de där lapparna mer värdefulla än någonsin för mig och att ta bort hans namn från, numer mina dunkar finns inte på kartan. Jag har även fått hans vattenskidgrejor... hans flytväst, trickskicka och slalomskida. Vet inte vad jag ska göra med dem då de är alldeles för stora för mig.... men förra veckan var det ngn annan som passade väldigt bra i flytvästen... förhoppningsvis ska jag lära personen i fråga att åka slalom med så skidan kommer till användning ;).

Efter mammas kalas ska jag hem och sova. Ngt det blivit alldeles för lite av på sistone :), skärpning!! Har även pustat ut efter helgen och mitt norrlandsbesök! Bilder kommer senare!

/ Lilla Linda

sToReBrOr...

Jag vill bara ställa mig och skrika.... springa ut i regnet.... vända huvudet mot himlen och bara skrika. Skrika ut all den smärta som finns i mitt bröst... kommer den någonsin försvinna?

Att vakna varje morgon är som att gång på gång bli slagen i ansiktet med en stekpanna när jag inser hur verkligheten ser ut. Den nya verkligheten. Att gå till jobbet och försöka koncentrerar sig på arbetet känns som att springa i sirap, varför gjorde det aldrig det förr? Att se på tv och kanske till och med skratta åt något.... varför får jag dåligt samvete?

Den första februari fick jag det värsta samtalet i mitt liv. Det var pappa som ringde och berättade att min storebror tagit livet av sig.

Insikten över att jag aldrig mer kommer att få träffa honom, höra hans underbara skratt eller se hans berömda leende gör att världen stannar upp. Tiden står still och jag kippar efter luft. Att gråta har för mig fått en ny innebörd. Att ligga och hulka utan att få luft och med en smärta som skär som tusen knivar har blivit en vardag. Att i nästa sekund torka tårarna och klistra på ett leende för omvärlden är en annan del av min vardag.

Vi hade vår duster, vi hade perioder när vi inte ens pratade med varandra. Trots det känner jag mig mer ensam än någonsin. Jag känner mig övergiven och lämnad. Han var min storebror. Min idol när jag var liten och vän när jag var vuxen. Jag har många gånger varit besviken på honom och undrat varför han valt de vägar han gjort. Har nu i efterhand förstått att de vägar han valt hjälpt honom..... Han kämpade. Han kämpade med demoner som vi andra inte kan föreställa oss..... och nu orkade han inte längre....

Lilla Linda har alltid varit lillasyster. I alla sammanhang har jag varit lillasyster. Jag har känt mig som lillasyster och jag har behandlats som lillasyster. Många kanske säger att jag fortfarande är lillasyster.... men är jag verkligen det? Jag har ju ingen storebror längre. Jag är ju......ingenting? Jag känner mig vilsen....

Jag fick ett sms två dagar innan det hände.... "Älskar dig min kära syster! /Rob"..... jag kommer för alltid ångra att jag aldrig svarade honom..... talade om för honom att trots allt så älskade jag honom också.

Jag sitter och gråter i hans favorittröja..... jag håller den hårt och försöker känna om det finns ngn lukt av honom kvar..... och jag inser.....

.....att jag aldrig mer kommer få träffa honom.....

Kom på en sak...

....jag var ju inte på rindikörens julkonsert i år. Bara sådär kom jag på det.

Varje år har vi haft en tenta dagen efter Rindikören haft sin julkonsert i Visby domkyrka. Varje år har jag suttit där och låtit lugnet komma över mig. Varje år har jag klarat tentan.

Att inte längre få bo, plugga och verka i Visby har tydligen satt mer spår än vad jag tidigare förstått. Folk frågar hur det känns att flytta från ön..... vad ska jag svara? Förjävligt? Det är faktiskt så det känns.
Pratade med en vän för inte så längesen om det.... "det du längtar efter finns inte längre kvar här" fick jag till svar. Så kanske det är? De flesta verkar ha flyttat, klassen är upplöst och stämningen är inte densamma.

Jag förstår egentligen inte vad det är jag längtar efter, jag har ju allt här i Göteborg. Familj, vänner, jobb, fritidsintressen och världens finaste lägenhet. Ändå känns det som att en liten del av mig saknas.... finns den i Visby?

Jag måste åka dit och leta.... syns vi på Rindi?

2008

Ja då var det ett nytt år då..... :)

I fredags var jag och Martin på scandinavium och tittade på Frölunda-Brynäs! En riktigt spännande match med fult spel och många bråk! Frölunda vann. Lilla Linda har aldrig varit en hockeyfantast men jag får erkänna att jag tyckte det var riktigt kul! Det lär bli fler matcher i vår för min del!

Helgen var annars lugn... förutom att jag lyckades låsa mig ute en morgon när jag skulle tvätta! Fick väcka en granne som var mer än bakis för att låna telefonen och ringa efter extranyckeln! En gammal klasskompis till mig från högstadiet var hemma och fikade i lördags också! Har inte träffat honom sen vi gick ut nian så det var riktigt skoj att ses och snacka lite skit! På kvällen var det födelsedagskalas hos lilla Sara med mat, tårta, vin och snask. Mycket trevligt! I söndags fortsatte mitt krig mot flyttkartongerna... de vägrar ge med sig. Nu är det dock bara tre stycken som är kvar... de har blivit förpassade till ett hörn så länge. På nyårsaftons morgon fick min tv för sig att den skulle sluta existera! Det började spraka, tjuta, ryka :S Jag skrek, den skrek och jag slängde mig i slow motion (som på film ni vet) och fick dragit ur sladden. Det var den tvn det. *suck* Jag ska köpa en kompis' tv men han är inte tillbaka från sthlm förrän på söndag och nu när jag gått hela veckan utan tv så är det K R I S ! hehe! Hade jag haft internet hade det varit en annan femma.... men nu är jag totalt isolerad känns det som! Jag har läst, städat, bakat bröd och försökt att engagera mig i saker men det är slut på idéer nu. DAGENS I-LANDSPROBLEM! Jag ska i alla fall få låna en tv av Camilla så länge så den ska hämtas idag efter jobbet.

I övrigt har jag haft väldigt trevligt besök........... någon jag inte sett på flera år förärade mig med en visit... mycket uppskattat! :)

Sista dagen på bananverket också.... lite vemodigt.... jag försöker att komma på fötter igen efter hösten och det känns som att jag är på god väg. Jag börjar känna mig lycklig igen och har ljus syn på framtiden. 2008 blir ett bra år.

Kram L

Götet!

Ibland undrar jag faktiskt varför Banverket har öppet i mellandagarna. När det är arbetsgivarår kan jag förstå det, men nu, när det är två klämdagar utan en människa i huset så känns min insats mindre viktig. På förmiddagen igår på min avdelning var det jag, en tjej till och vaktmästaren. I övrigt såg jag tre personer till. Att tjejen dessutom gick hem vid tolv och vaktmästaren vid tre gjorde inte huset livligare *sucka* Det ringde en del men i de flesta fallen kunde jag inte hjälpa dem då ingen är på plats.... Tur att msn och fejjan finns! :) (och man får trots allt betalt!)

Efter jobbet mötte jag upp Arne, en gammal kompis från ön! Vi lagade mat, spelade spel, klädde om mina barstolar i nytt tyg och såg på tv! En mycket trevlig kväll! Idag kommer antingen lille kalle som ska hämta Pontus på landvetter imorgon eller så ska jag och Martin gå på hockey! Frölunda-brynäs spelar ikväll! (Fast jag hade hellre sett DIF spela *hihi*)

På Banverket kan ingen höra dig skrika...

/L

Thailand!

Så.... då var julen överstökad *pust* Är fortfarande mätt efter alla julbord.... behöver nog inte äta förrän i februari :D

Det har hänt så mkt sedan jag kom hem från thailand så jag har inte riktigt hunnit med att berätta hur jag har haft det! Det har jobbats, fixats i lägenheten och jag har försökt hinna med att träffa alla! Har under senaste veckan varit på Ikea 4 ggr och jag vågar inte ens plussa ihop kvittona :S Det har gått alldeles för mycket pengar men det är det värt.... har världens finaste lägenhet! :D Jag längtar redan hem!

Thailand var underbart! Jag har varvat ner och insett vad som är viktigt för mig här i livet. Jag har omvärderat mig själv och kommit till insikt över vem jag är och hur jag vill att livet ska se ut. Även om det bara var fyra veckor kändes de som en evighet och det är absolut inte sista gången jag besöker detta härliga land! Min tidigare flygrädsla har gjort att jag inte velat flyga så långt tidigare men när jag insåg att den nu gått över så har världen öppnat sig! Tänkte försöka komma iväg till thailand igen i april.... sen ska jag hälsa på Sandra i Mexico i juni och innan jul nästa år har jag planerat in en resa till New York! Framtidsplaner på att resa runt i Usa, helst med bil, finns också!

När jag först anlände till Thailand höll jag på att inte komma in i landet :S Ingen av dem hade hört talas om Huay Yang, den lilla fiskeby som huset ligger i..... Det var mycket huvudskakningar och folk som kom och tittade på mina papper. Efter ett stort leende och hundögon så lyckades jag ändå ta mig igenom kontrollen. När jag kom ut så hittade jag inte min taxichaufför som mamma beställt.... bestämde mg för att vänta en stund men ingen kom..... Efter lite väl mkt väntan begav jag mig till informationen och bad dem ropa ut i högtalarna..... ingen kom. Hade glömt min telefon i sverige så jag kunde inte heller ringa mamma. Ingen i informationen kände heller till min lilla by..... försökte få dem att låna ut telefonen så jag kunde ringa mammas svenska mobil som skulle vara på..... det gick inte att ringa svenska nr och mammas thai-nr fanns i min telefonbok i mobilen hemma *sucka* Därefter försökte jag att ringa med visakortet från en automat utan större framgång..... efter en timme bestämde jag mig för att leta en sista gång och sen försöka åka taxi ner på egen hand..... det var inte långt ifrån tårarna på denna gigantiska flygplats och jag kände mig väldigt vilsen...... som TUR var så hade det till slut kommit en taxigubbe som höll i en skylt med mitt namn på..... även i thailand heter jag Karlsson i efternamn *sucka* Det visade sig att det blivit ngt fel och det var inte taxi från byn utan från bangkok som fick köra.... .detta visste jag inte just då och tur var väl det...... blev dock ANINGENS nervös när gubben började stanna och ringa i varenda telefonkiosk han hittade för att få reda på vägen :S Fem timmar senare satt jag i alla fall på mammas altan och pustade ut!

Efter en veckas nervarvning med mor och Sture i thailand så kom min underbara Sara ner! Fick ett mail om att hon ville komma och fyra dagar senare klev hon ur taxin utanför vårt hus! Vi reste runt lite i thailand, solade, umgicks med lokalbefolkningen, shoppade, åkte vilse i djungeln, badade, drack drinkar, slappade, gjorde kanonkulor i poolen, plockade snäckor, var på upptäcksfärd med vår motorbike,badade på kungens privata strand (oooops, det fick man INTE), åkte sky train och MYCKET mycker mer! Det är så svårt att beskriva alla intryck man fått och allt man gjort! Inte ens kort kan rättvisegöra vår underbara vistelse!

Vi spenderade de tre sista dagarna i Bangkok.... vilken jävla stad!!! Det är hatkärlek från min sida får jag erkänna.... den var helt crazy! Så mkt folk, så mkt bilar, så mkt intryck, så mkt att shoppa, så många sevärdheter! Sista dagen var jag helt snurrig i huvudet av allt så det var skönt att åka ut till flygplatsen och sätta sig..... Resan hem gick bra... satt brevid en väldigt trevlig kille, som visade sig vara polis från gävle så tiden gick fort.... sov lite och kollade på ngn film. Vips var vi i helsingfors! Jag hade köpt en flaska sprit på flygplatsen i Bangkok som jag inte fick ta med in (att jag inte tänkte på det). Det var plomberad och allt men jag var ändå tvungen att checka in den..... vårt plan in var försenat så jag hade inte många minuter på mig så jag fick rusa till incheckningen, trycka ner flaskan i en ryggsäck jag hade och slänga in den. Säkerhetskontrollen tog år och dar, jag fick naturligtvis visa alla mina grejor (murphy och jag) så till slut fick jag ropat ngt på svenska, tryckt ner mina saker fast de inte hunnit gå igenom allt, slet tll mig grejorna och sprang. Att springa på en flygplats i stövlar med höga klackar när man levt i flip flop och ton med handbagage var ingen lätt prestation! Hann dock PRECIS innan de stängde gaten.. *pust* Närjag väl satt mig på planet insåg jag att väskan jag packat ner spriten i var även densamma som min dator låg i... som jag checkat in. Kände mig totalblåst och bad till gud att spriten skulle hålla. På landvetter kände jag mig som stig helmer i sällskapsresan när jag stod och väntade på att min kära väska skulle dyka upp.... bandet stannade och där stod jag och ngn mindre nykter kille i flip flop och shorts och väntade på våra väskor *sucka* Den jag checkade in i finland var borta..... dock kom den med ett senare plan och jag tror att både gud och Jesus hört mina böner för spriten höll!

Jag har i alla fall funderat på livet och mig själv en hel del...... vilket känns bra. Att få börja om livet i Göteborg är skönt och jag ler varje gång jag hör en spårvagn plinga! Just nu är det i gbg jag vill vara.... men är inte främmande för att flytta om ett tag igen! vi få se vart livet för mig.... jag försöker mest hänga med just nu!

God fortsättning på er!

Kramar från den lilla Linda! (med en viss avtagande solbränna!)

God jul och Gott nytt år!

Så var man hemkommen från solen och värmen...... längtar tillbaka då livet var oerhört bekymmersfritt! Jag bodde i min bikini (bokstavligt talat) och jag & Sara roade oss kungligt med byns poliskår och nyvunna thailändska vänner! Nu är jag hemma i alla fall..... flyttade in i lägenheten på lördagen efter att pappa hämtat mig (och mina väskor kommit bort :S) och på söndagen stod jag klockan halv sex på morgonen, iförd trosor och linne och målade om köket! på måndagen var det dags för jobb på gamla kära banverket igen..... så himla kul att vara tillbaka igen!

Började fundera på året som gott och det år som komma ska....... insåg att jag är så himla lycklig! Att de jag har omkring mig är världens underbaraste människor och allihopa verkar faktiskt älska mig! Att i fredags få stoja runt på ikea med Kalle, att i lördags få besök av jobbarkompisar med glöggdrickande och sen gå på jul på liseberg med Martin på kvällen..... att igår få vara hos familjen eliasson (min extrafamilj!) för att äta julmat och surra och för att idag få vara med min familj och sen åka vidare till min "fostersyster" m familj å fira där! För er som inte vet är min extrafamilj Camillas (min äldsta tjejkompis) familj där jag går under namnet fosterbarnet!

Sen har vi alla mina underbara vänner.... camilla som tex stod hela min födelsedag och hjälpte till att måla om min lägenhet! Martin & Linus som stod sjungandes med tårta å ljus i trappuppgången, sara som orkade med mig under tre veckor thailand, Petra i Boden som jag kan ringa precis när jag vill, Sara i norrland som jag inte hörs med så ofta men ändå vet alltid finns där, Issa min vapendragare och stolsförrådskumpan, Lina som alltid låter mig sova på soffan i sthlm, Robert som alltid får mig att le, Kalle som är den bästa fotbollspartern inne på hamnplan5, Kalle i visby som alltid har tröstande kloka ord när man funderar på livet, Caroline som alltid tänker på mig och MÅNGA MÅNGA fler..... alla som känner er glömda ska veta att jag är innerligt tacksam över att ni finns i mitt liv och alltid ställer upp!

Nu börjar ett nytt år.... det ser ljust ut.... jag har VÄRLDENS finaste lägenhet och jobb på g..... livet i Göteborg kan nog inte bli så mkt bättre!

Jag önskar er alla en god jul och ett gott nytt år! Ni vet att ni har en sängplats i götet när ni har vägarna förbi!

KRAM från Lilla Linda!

På föreläsning i pjamas!

Japp! Det stämmer! Sitter på föreläsning i pjamas!
Och nej, jag är varken full, bakis eller sinnesförvirrad! :)

Jag läser en kurs på distans..... och får föreläsningarna över nätet! Riktigt skönt att kunna dricka kaffe, se ut hur fan jag vill och prata på msn samtidigt utan att någon störs av det! :D Kursen heter internationell ekonomi och grundar sig på nationalekonomi, mitt favoritämne! Den är riktigt rolig och påminner till viss del om min international finance jag läste i paris! Tyvärr är inte Mr Singer lärare (min absoluta favoritlärare där nere!). Hans sätt att på franskt manér spotta fram vissa ord var helt hysteriskt roligt och uttalen av vissa engelska ord ska vi inte diskutera!


Time to go..... adeo! (ja Karin, jag minns allt fortfarande lite catalan *ler*)

Nu...

...vet man att hösten är slut.

Igår när jag körde till trollhättan för att fika med Metso så mötte jag saltbilen.... :S Saltbilen???? Det var ju inte längesen det var sommar och jag stod på vattenskidklubben.... vad är det som hänt?!

Fikan med Metso var intensiv men rolig! Lilla Linda är en sån tidsoptimist så det finns inte! Det planerades in lite resor i vår.... trefvligt! Här ska åkas skiiiiiiiiiidor!

I lördags var jag och Martin i mitt vindsförråd för att rota fram lite sommarkläder. Detta var lättare sagt än gjort och när jag låg på magen, inklämd mellan en soffa och ett par flyttkartonger, insåg jag att jag aldrig skulle komma åt de kartonger som stod längst in under snedtaket. Får köpa nytt när jag kommer ner. Var inne en sväng i min fina fina lägenhet med!! Dock måste den ha krympt sedan i somras..... i mitt huvud var den mycket större! *ler*

Idag börjar min kurs på distans med....... från högskolan i daaaaaaaaaalarna *härmar Gunde* Måste nog registrera mig... hmm.

Snart bär det av till värmen med!! weeee!!

SjUk

Det var ett tag sen jag skrev men det beror på en VÄLDANS massa olika saker som jag inte orkar rabbla upp här! Först och främst för att det hänt så otroligt mkt och livet har svängt åt ett annat håll än vad jag körde!

Har varit i sthlm, på gotland, i boden och nu sist men inte minst på sveriges framsida!! I visby var allt sig likt, MYCKET märkligt dock att inte kunna cykla hem till sig själv när det blev kväll!! Att vanligtvis känna "vad skönt, nu får jag snart sova i min egna säng" när båten är på g att lägga till i hamnen byttes ut till att åka bort.... skum känsla. Jag saknar ön och livet där.... Tack Daniel för lånet av "rosa faran" förresten! Höll bara på att dö X antal gånger när jag cyklade!

Var i Boden en sväng över helgen.... mycket trevligt. En väldigt kontinental livsstil levdes med vin, mer vin, sprit, lite jäger, sovmorgon och baguetter! Noskapin, Bafucin och Resorb hade stora gästspel under helgen med! Bilder kommer senare! Dock fick vi ingen bild på Plutchen som hela tiden rörde sig som Murphy i kulisserna!

Igår när jag skulle flyga hem så var det inte allt för roligt väder.... hmm.... min flygrädsla har faktiskt gått över till största delen och det är VÄLDIGT skönt. Från att sitta å klamra mig i armstödet och beställa så mkt sprit det går på kortast möjliga tid så kan jag sova, läsa och hoppar inte till av minsta möjliga ljud! Framsteg med andra ord! *ler* Igår var det dock rätt brötigt när vi skulle ner på landvetter... Handsvetten kom får jag erkänna!

Eftersom jag då var allmänt förkyld fick jag lock... som sitter i fortfarande... och jag är väldigt tät i näsan. Har inte kunnat få fram ett ljud heller på hela helgen eftersom jag är hysteriskt hes! Det KAN ha att göra med sing star och en hel del sprit! *ler* Nu är det tyvärr så att jag inte hör något med lock för öronen så det hela har slutat med att jag sitter å skriker med min hesa röst för jag tror inte någon hör samtidigt som näsan rinner och jag får hostattacker utan dess like!

Kan sammanfatta det som Martin gjorde i morse när jag pratade med honom; Det låter som att du håller på att dö!!

Så lite tycka synd om vill jag ha nu! Godis, tidningar, cococola, choklad och andra trevligheter mottages tacksamt! :)

*host host*

So long!

Ps. Camilla, vi ska till ikea på torsdag!!

Kulturella skillnader

Det är sånt här som gör att jag ibland tvivlar på att allt jobb som läggs ner verkligen leder någonvart...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1008150.ab

Suplise!

Tänk vad förvånad jag vart när jag klev in på svenska kyrkans möte idag och stötte på en gammal klasskompis från Gotland?!

Vi gick i samma klass första året och sen drog han utomlands för att plugga.... Han hade också haft strul med min nuvarande skola och bytte över till en annan. Har bott här i två år nu!! Världen är så jäkla liten! Sist jag var på svenska kyrkan.... hmm... 2003 tror jag det var, så träffade jag på Claes' bästa kompis före detta flickvän!! (min bror har en kompis vars systers brors frus pappa.... *fniss*) Riktigt skoj att se gamla ansikten i alla fall!

Idag har jag tyvärr inte fått några erbjudanden om gratis saker mot sex så det har inte blivit några nya fynd! Men den som väntar på ngt gott! :D (läs STOR portion ironi)

Lördag i Paris

Jahopp... så var det lördag igen!

Jag känner mig allmänt krasslig faktiskt... :S Har sovit jättedåligt och känner mig inte helt hundra. Leon undrade om vi skulle ut och käka middag idag men jag kände inte att jag har ork. Har pluggat hela dagen.. (JÄKLAR vad det är mkt att läsa :S) Väldigt intressant dock men segt vissa partier! Familjen ska iväg på middag ikväll så det blir filmkväll med tre ton snask, coco-cola och chokladglass för min del!!! Jag har gått ner så himla mycket sen jag kom hit :S Vet inte vad det är.... Så det gör inget om jag moffar lite snask! ;)

Annars rullar livet på.... är inte helt hundra på att det här är rätt men jag tänker stanna kvar tills jag kommit på vad jag vill göra istället. Har sökt lite jobb och funderar på en resa.... På tal om resa så har jag och Sandra bokat våra biljetter till Barcelona! Drar dit en helg för att titta på sevärdheter (som jag inte tittade på när jag bodde där!) och se om vi kan få lite sol på oss! Ska bli skönt att komma bort en helg!

Igår var vi inne i stan en sväng med..... fick ett trevligt erbjudande av en fransk kille om att jag fick välja vilket par skor i hela affären mot sex! Jag förstod inte allt själv men Sandra översatte! Den du! Charmigare ställen finns det!

Jag vet inte riktigt vad det är som gjort att jag gått ner så mkt :S Alla byxor börjar bli för stora och jag känner att jag försvinner... funderar på att gå och kolla hos läkaren om det inte går över. Vi får hoppas att min kur med chokladglass hjälper! Jag trivs bra här faktiskt.... var lite skeptisk i början men allt har löst sig till det bästa. Dock längtar jag hem till min nya underbara lägenhet i Göteborg och att få börja göra i ordning den! Har redan allt planerat i huvudet! Det blir en stooooor vända till ikea får jag erkänna!

Nej... nu mår jag skit så jag ska ta en dusch och lägga mig på soffan....

Kram L

C I V I L E K O N O M !

Sådär!

Då var det gjort! :) Var inne idag och kollade på mina kurser..... den sista tentan jag skrev innan jag åkte blev godkänd!!! Jag kan alltså plocka ut min examen!! ÄNTLIGEN!!!!

Det var en rätt körig vecka med sommarkurs, tentaplugg och packning inför flytten men tentan gick vägen!! Är så jäkla glad!! Ska åka hem till sverige en sväng längre fram i höst och lämna in papprena till sthlms universitet för att få ut beviset! :) Caroline, jag kommer och snyltbor hos dig ;)

Annars har vi idag varit på Ikea och ätit lunch! Har köpt en ny jacka också! Det börjar bli lite småkallt här! Köpte en hel del svenskt godis på ikea som jag ska bjuda lite folk på! :) Kurserna jag läser är jätteintressanta... har en bra lärare som har lite tokit uttal ibland.... hela klassen tror till exempel att han säger functional när han säger financial :) Just nu läser jag:

1. Franska
2. International finance
3. Money and banking
4. international diplomacy

och jag funderar på att läsa international trading också.... :)

Hoppas allt är bra med er där hemma! Saknar er!

Kram från den lilla Lindan i den stora staden!

När grisar kan flyga

Idag har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Mina planer var att stanna hemma och fixa ett jobb i vår.... nu får vi se vart det bär av! ;) Låter er veta om processen drar igång!

BESVIKEN

Jahopp.

Ja vad ska man säga.

Den här skolan är ett skämt.

När jag först kommer frågar de var jag bor..... när jag svarar undrar de om jag kan bo där ett tag till.... de håller nämligen på att renovera mitt "hem" och det har blivit lite förseningar.... KUL. De har tidigare sagt att det är en "studio" jag ska dela med en tjej.... men när jag frågar lite nämare så är det ett rum... i en korridor... som jag ska dela med den här tjejen. Gemensamt kök spelar ingen roll.. korridorsboende kan vara kul, men att inte kunna stänga dörren om sig tär på Lilla Linda.

Magkänslan har inte varit hundra, den går jag på varje gång jag hoppar in i ngt nytt. Känns inget bra. Tänkte att det kanske skulle bli bättre idag när jag skulle få pussla ihop mitt schema ordentligt. ICKE. De kurser jag valt, för level 400.... har vips blivlit level 300 får de har gjort om programmet de tillhörde till ett treårigt program. TACK. Alltså kan jag inte använda dem. Att jag dessutom påpekat tusen miljarder gånger via mail att jag behöver post graduate-kurser verkar ha slunkit förbi deras hjärnor. De kurser jag skulle kunna välja, matchar INTE ALLS med de kurser jag skulle läst hemma så då får jag inte in dem i mitt program... och på så sätt är de värdelösa för mig också.

SUCK

Nog för att Frankrike är ett byråkraternas och omständigheternas land.... men så här illa får det inte vara.

Kommer mest troligt att lämna det här landet!

Har varit jättejätteledsen i flera dagar nu........ att jag dessutom dragit på mig världens jäkla förkylning med tjock hals och feber gör ju inte saken roligare. Tur att jag träffat nytt bra folk som kan muntra upp mig!

Lilla Linda

Jahopp!

Så var flytten genomförd! :) Det var en rolig helg med mycket släpande och när LITE för mycket öl slunkit ner på lördag eftermiddag så fick vi avbryta övning flytt! Det grillades och vi var på kåren, tippen och Ica Maxi! Allt man behöver göra för att se hela gotland med andra ord! Lilla Linda grät en hel del i bilen på vägen till gbg... men nu är det gjort, jag är numer officiellt fastlänning!

I helgen har jag varit på klubben. Det enda stället som jag kan koppla bort precis ALLT och bara vara! Föreställ dig Linda med ett så stort leende du bara kan.... sån är jag där uppe! Det gick rätt bra att åka... än sitter det i! Satte hoppstarten på första försöket med! *weeeeee* Idag har jag antydan till träningsvärk och jag misstänker att den blir än värre ju längre dagen går! DEt kostar att ligga på topp! Det kommer fler bilder men jag lägger upp ett par så länge! :)

Idag drar jag till Paris! So long suckers!!

Sista veckan!

Ja då börjar det lida mot sitt slut! Igår var en rätt tung dag med extremt hårt tentaplugg hela dagen, tenta vid 1600, fika med tjejerna från jobbet, hem till Issa för middag med henne och Susie och sen vidare ner till kåren! Tog det rätt lugnt med spriten för jag var trött och vårt partyhumör sjönk ordentligt när Issas telefon blev stulen *arg*. Tog med kameran till skolan för att dokumentera lite.... en helt vanlig dag i skolan alltså! :)


Två brillmongon!

Nollestaben med en sur Niclas ute på kanten!


Som vanligt blev det lunch på stan, den här gången på Vinäger!

Knoll & Tott, Humle & Dumle, Gunnar & Jonas på sin ordinarie studieplats på våning 3! Aka mina "löparbuddies"!

Nice utsikt från studieplatserna i vårt nya studentcentrum! Kan ställa klockan efter Nynäsbåten!

Två bokstavsbarn på Rindi!

Man måste vara tyst.... den där ryssen ser dig inte i mörkret.... men han hör dig!

En klassiker, stolsförrådet!!! Det blev en röd shaker... och vi spillde absolut INGENTING!!


Funderar på om staben möjligtvis var full när de skrev lappen?! :D Eskelunds ska det vara!

Kvällens DJ, allas vår egen Sebbe!

Lilla Linda bakom baren där man inte får vara!

BorgarLinda och KommunistCarl! :D